gryyynet

Testade vagnen på en liten tur runt backen idag.
Dressen jag stickade provade vi åxå.
Fungerade finfint.

Ebbe har haft ett par vakna nätter nu så vi tar och lägger oss redan nu och ser om vi kan haffa ett par minuter extra denna natt.
Imorgon ska vi på föräldraträff och vägning på BVC.

Ebbe hann bara träffa sin farmors far en gång.
Idag somnade han in.
Vila i frid käre Stig.

En på 5 och en på 9 kilo..... Ebbe & Elvis alltså!
Det skiljer ett halvår i ålder på dessa bus-kusiner.

Ebbe får så fina kläder. Idag fick han en supersnygg dress av morbror med familj. Farmor och farfar har utökat hans garderob betydligt med massor av fint och Mirran var hit med en jättesöt dress.

Det verkar som om Ebbe har fått en ny klasskompis idag. Väntar med spänning på mer information och hoppas innerligt att allt gick bra.

Ebbe har haft lite ont i magen idag, kinkat en aning och odören är rätt avslöjande.
Jag kämpar vidare med amningen och försöker trigga igång produktionen ytterligare.


Nä, nu ska jag passa på att gå och lägga mig.
Mina gosar ligger och myser i soffan här bredvid, lika lena och fina om kinderna då Fredrik äntligen rakade sig ikväll.
Nu ska här pussas!!!!!!!!!

Denne snygging fick besök av BVC idag.
Hade gått upp till precis 5 kilo.
150 g alltså sedan födseln, gick ner som mest 235 g på BB. 385 g upp alltså på 12 dagar.




Jag börjar må bättre och bättre.
Är fortfarande trött och blek men det kommer säkert ta ett tag innan det går över. 
Ammar och pumpar för fullt men han får fortfarande lite ersättning.




Fredrik har varit på sin utbildning nu i veckan och slutfört den.
Mormor har varit hos mig och donat.
Idag sov vi dock bort halva dagen. Fredrik åkte vid 7, jag klev upp och gjorde iordning barnen inför skolan och sen la jag mg igen med Ebbe. Vi sov i omgångar fram till 11:39. Att vi innan dess varit vakna varannan timma hela natten gjorde att det behövdes.

Det är ju nu väldigt viktigt med mattider för Holgers skull.
Kl 8 behöver han äta frukost.
10:30 är det mellis. 12:00 lunch, 14:30 mellis, 17:00 middag och 20:00 kvällsfika.
Innan alla utom melliset på fm är det insulin som ska tas. Blodsockerkontroll både precis innan måltiden samt 1½ timma efteråt. Han har även ett långverkande insulin som ska tas samma tid varje dag. Vi måste kontrollera urinen på morgonen med stickor och framför allt se till att han har allt tillgängligt hela tiden och kommer ihåg alla tider.
Ikväll åkte dom till sin pappa. Ska få åka på friluftsdag imorgon och han ska med så dom packar ikväll. Det är ju en hel del som måste tänkas på och jag hoppas att det kommer gå bra.
Lade barnen tidigare igår kväll och idag har hans värden varit perfekta! Tror sömnen har en hel del med det att göra, att han är utvilad och mår bra.

Här är mina 3 ögonstenar!

Kollade barnsängsfeber på Wikipedia.
Tur man lever på rätt århundrade...

----------

Barnsängsfeber, kallas en svår febersjukdom, som angriper barnsängskvinnor, i synnerhet under de första dagarna efter förlossningen. På samma sätt som den närsläktade blodförgiftningen (sepsis) uppträder denna sjukdom under betydligt skiftande former och växlande symtom. Liksom blodförgiftningen tar sin utgång från någon yttre skada, så angriper barnsängsfebern de skador, som vid förlossningen uppkommer i kvinnans bäckenorgan. Smittan får sitt fäste i dessa, utvecklar sig hastigt samt förgiftar organismen, så att merendels döden blir en följd, och detta ofta inom några få dagar.
----------

Lät ju possitivt...
Blir till att fortsätta knapra antibiotika och kanske ringa in tidigare om man skulle få feber igen.

Tror vi skaffar det....på sjukhuset.

Inatt låg vi på gyn.

Fick åka in igår em efter att jag fått hög feber och hade ont överallt.
Barnen fick stanna hos momma och moffa och sova där och det var tydligen så tråkigt så dom ville vara kvar en natt till.
Väl inne på akuten tog dom in mig direkt, Efter 10 minuter konstaterades att vi blev kvar och bara ytterligare några minuter senare så låg jag på ett rum med antibiotika-dropp.
Trodde så smått att det kunde vara mjölstockning då jag haft lite problem med amningen. Vi har kämpat och kämpat men då han suger så hårt att delar av bröstvårtan kommer ut genom hålen på amningsnappen så har det varit kämpigt. Sårigt och blått blir det ju alltid men detta har jag aldrig varit med om.
Var även lite orolig för mitt sydda sår.
Trodde det kunde röra sig om urinvägsinfektion eller vanlig förkylning också.

Det visade sig vara bröstkörtelsinflammation och barnsängsfeber. Huden hade även rämnat under mina stygn.

Antibiotikan tog med en gång. Jag fick tabletter för sammandragningar och smärtstillande.
Natten var jobbig. Mådde så dåligt.
Mjölken har nu sinat betydligt men däremot får jag nu amma om jag har amningsnappen och det fungerar bra.
Vi kämpar för mer produktion.
Blev utskriven idag, feberfri och med en hel påse piller med mig hem.

Nu tänker vi vara hemma ett tag!!!!!!!!!

Idag åkte vi till stan för att tillbringa en dag på sjukhuset.
Möte med Holgers diabetessjuksköterska samt läkare och lite hjälp från kurator angående ansökning av vårdbiddrag.
Mamma och pappa följde med in vilket var jätteskönt!
Dels så vill dom lära sig angående hans sjukdom samt vara delaktig i vad som händer för att kunna hantera och hjälpa till.
Dagen blev lång för oss. Jag klarade dock av den men trodde allvarligt att det absolut inte skulle fungera igår kväll.
Amningen har varit riktigt jobbig. Först kom blåsorna som dom brukar, sen såren och sårskorporna. Ebbe har ätit så blodet runnit. Provade med amningsnapp men det gjorde att han sög ännu hårdare och det kändes som om det enbart var blåmärken jag hade. Jag har skrikit, frustat och storgråtit. Beror nog till viss del på mitt allmäntillstånd att jag känner av smärtan mera men det var helt enkelt outhärdligt tillslut.
Jag har helt enkelt trott att det skulle fungera precis lika bra som det gjort med de andra barnen och inte införskaffat varken pump, flaska eller tillägg i förebyggande syfte.
Smart!!
Som tur är så har våra grannar och vänner det!
Jag insåg mina begränsningar vid midnatt då det tog tvärstopp och vi grät ikapp alla 3.
Vi messade och ringde våra vänner men vågade inte vara för påflugna så vi avvaktade tills dom vaknat.
Jag var uppe och stoppade i nappen och vysjade för att försöka hålla honom lugn trots matbristen. Vid halv 7 ställde jag mig i duschen för att försöka tömma lite. Sen ringde dom! Vilken lättnad!!
Ebbe fick mat och jag fick pumpa ur.
Varför ska jag vara så hemskt tjurig!!!??
Hade aldrig klarat av dagen utan detta.
Vi gjorde oss iordning och fick åka med mamma och pappa.
Jag fick på mig jeansen t.om.
Nu är jag däremot helt slut i både kropp och knopp men ack så lycklig.
Barnen har kommit hit och vi ska mysa och umgås massor i en vecka nu. Känns som om allt börjar så smått återgå till det "normala" ..... eller så normalt det kan.
Vi får nu påbörja justering och hantering av Holgers diabetes här hemma.
Jag ska börja hantera amningen imorgon igen men pumpar ur fram tills dess.
I övrigt så ska vi bara ha det bra och lära känna vår lille Ebbe.
 Premiär i kläderna som Omma stickat.

Först lite bilder....

1:a badet 15/3 innan hemfärd.

 Idag på skötbordet efter urladdning nr 2.

 Bild till extra-mamsen i Uppsala.

Igår hade vi första dagen hemma utan sjukhusbesök på länge.
Vi fick åka hem i måndags.
Inser nu hur lång vägen är tillbaka och vad som kommer krävas. Sviterna efter förlossningen blev större än vad jag trott och min kropp mår inte så bra.
Nu är det bara till att hoppas på det bästa och se till att vila och försöka ta igen sig så mycket man kan.
Är fortfarande svag efter blodförlusten.
Amningen kör vi på med trots blödande sår och vägran till amningsnapp. Är fast besluten om att kämpa vidare men ska se om jag kan få någon super-salva imorgon.
Resterande brister av kroppsfunktioner tänker jag inte gå vidare in på här men mina planer om att börja jobba lite till hösten, alla långa vårpromenader i solen eller mysiga besök av vänner får nog vänta ett bra tag.
Jag behöver, och får, hjälp med allt just nu. Undrar så smått hur det kommer gå nästa vecka då hjärtat ska jobba men det finns en momma som gärna hoppar in i hans ställe.

Nog om mig nu och all bedrövelse!!
Detta har trots allt resulterat i en helt underbar liten varelse som är helt perfekt!!

Dom var på BB så oroliga över att hans mage ej kommit igång riktigt.....om man säger som så....det har den nu!
All oro som dom planterade hos oss helt i onödan pga misstag bland journaler är som bortblåst!
Vi stog leende böjda över honom på skötbordet igår kväll och bytte världens fullaste bajsblöja.
Alla kläder vi införskaffat till honom är nu smutsiga så det blir till att utöka garderoben och älsklingen har kört en maskin lite snabbt. De kläder vi har är mestadels i storlek 56. Ganska onödigt för om ett par dar är dom väl för små.

Vi kom som sagt var hem i måndags em och det var underbart skönt!!
Mormor, morfar, farmor, farfar, min morbror och Fredriks morbror kom och hälsade på en snabbis.
Storasyster fick komma hit och sova en natt. Hon tyckte att det var rätt jobbigt att vara storasyster då åxå hon vaknade en gång. Ebbe åt och sov så sött.
Det fortsätter han med. Äter och sover.
Älskar att ligga nedbäddad mellan oss i sängen eller i vagnen. Spjälsängen är än så länge ingen favorit och jag anar att det kanske kommer fortsätta vara så.

Imorgon hoppas vi på att allt fungerar ännu lite bättre för mig så att vi kan åka in till stan på sjukhuset igen. Det fungerar någorlunda med de värktabletter jag fick med mig hem men nu är dom slut.
Vi ska få träffa Holgers diabetessjuksköterska och läkare för information.
Vi kommer åka in allihopa, mamma och pappa med. Tycker det är viktigt att alla i hans närhet vet vad detta handlar om och hjälper till att ställa frågor och tar in informationen, likaså tycker läkaren.
Det tycks fungera bra för honom hos pappan. Imorgon är det vår tur att ta över och trots att det har gått någon dag sedan jag senast höll koll på sprutor och blodsocker så känner jag mig väldigt trygg i det.

Idag bytte vi bil. Vipps så stog det en Ford på vår gård!
Då vi inte hade någon kombi och inte fick plats med barnvagnen så var vi tvungna.
Fredriks morbror skulle byta in sin bil mot en ny så då bytte vi med honom så får han byta in våran istället.....
Tanken är i alla fall något liknande.
Vi provkör så länge i alla fall så får vi se hur det blir.

Nu ska jag ta och koka lite mera kaffe och mysa med mina älskade pojkisar!!

 

ca 1 timma gammal
4850 g och 55 cm lång kom jag till världen igår.

Har massor att berätta om men tänkte ta allt i korthet nu.
Mer detaljerat kan ni få senare.

I torsdags lämnade jag över övernattningarna på Barnavdelningen med Holger till hans pappa.
Upplevde det som jättejobbigt att lämna Holger men samtidigt så behövde jag en natt med Towa som helt kommit i skymundan. Innan vi åkte hem så hade jag lovat barnmorskan att titta in på förlossningen för att kolla blodtryck och sånt då jag missat tiden hos henne. Väl där så ville dom köra en kurva för att kolla lite bara. Hjärtljuden låg på tok för högt. Vi fick ligga där inne ett bra tag innan det lugnat sig något och var inte hemma föränn sent. 
Hann med ett välbehövligt bad och fick vår tid med Towa vilket var helt underbart!! Kom hem till ett städat hus och sov i en renbäddad mjuk säng. Snacka om härligt!!!!
Vaknade på morgonen 08:45 av en värk. Kände med en gång att detta var av den riktiga sorten.
Låg och klockade ett tag och det var då 9 minuter mellan.
Vi låg ett bra tag och myste med Towa i sängen, pratade och skrattade.
Gjorde iordning fika och åkte in mot stan.
I bilen klockades  värkarna på 7 minuter och väl inne stan på 5 minuter.
Towa lämnade vi hos Holger och sen gick vi ner på förlossningen.
Vi fick komma in på ett rum med en gång och dom satte kurva igen. Klockan var då 12:00.
Vid 3-tiden så kände dom på mig för första gången och var då redan 5-6 cm öppen.
Hade funderat på detta med bedövning och hade innan bestämt mig för att inte ta något annat än lustgas.
Då allt var som det var och jag var rätt trött och slut i kroppen så bestämde vi oss ändå för att prova epidural, detta trots att jag redan var så pass öppen.

Vi hann och den tiden det hjälpte var perfekt. Hann landa och få lite andrum, inse vart vi var och varför. Krystvärkarna satte igång så smått men jag var bara öppen 9. Barnmorskan fick hjälpa till att trycka undan under värkarna och jag låg på sidan. Då hans huvud var så stort (37.5) så tog detta lång tid. Jag tappade massor av blod under denna tid, det visade sig senare att moderkakan hade lossnat lite innan en bit och att jag blödde därifrån. Mitt uppe i detta så gick Ebbes hjärtlju ner så kraftigt att dom sände ett prio1-larm till läkare. Snacka om att man blev rädd! Det ordnade upp sig så smått tillslut och jag började få riktigt kraftiga krystvärkar men dom la mig på rygg istället och då fick jag mer kraft.
Mot slutet då man kände (bokstavligt) att nu får det bära eller brista så struntade jag i allt och bara tryckte på. Huvudet kom tillslut och jag vägrade vänta på nästa värk utan tryckte ut kroppen också på ren tjur.
Fredrik fick tillbaka sin halvt mosade och något bitna hand och vi var bara sådär gråtmilda och lyckliga som man är efter en förlossning. Såg på varandra och konstaterade att det nog var en Ebbe som kommit ut. Inga andra namn passade liksom.
Tillbringade sedan över en timma med att sys och hämta andan.
Ebbe las till bröstet och visade sin styrka med en gång vilket nu resulterat i blåsor och sårskorpor. 

Pappa Fredrik fick klä på Ebbe och vi fick in en bricka med fika.
Vi skickade mms och såg till att uppdatera alla.
Kom in på BB vid 11 kanske och installerade oss. Ammade igen vid 12 och 2 innan jag somnade sittandes.
Då han hade mycket fostervatten i lungorna så mådde han lite illa och pappa försökte trösta och gosa hela natten. Vid 6-tiden flyttade vi över han till mig och där somnade han in och sov hela morgonen.
Har nu ätit flera gånger under dagen men det kommer ju inte alls lika mycket som han vill ha.
Storebror och storasyster har varit hit och hälsat på.
Väldigt stolta och glada trots tårar från Towa....men hon bedyrade att det var av lycka och tackade oss för världens bästa lillebror.

Nu har dom åkt hem på permis tills ikväll, saknar dom massor men på torsdag får jag rå om dom helt igen!
Nu ska vi mysa vidare på BB där vi kommer få stanna några nätter till.

Här ligger man om kvällarna och funderar på förlossningen. Det är den enda tiden man har till det.
Försöker att inte komma ihåg smärtan och paniken bitvis utan bara det bra och häftiga.
Men så har man underhållning från en våning ned. Det hörs trots att man stänger fönstret hur ont det gör att föda barn.
Idag har jag haft en aning kraftigade förvärkar och vi antog att det kanske ev. skulle sätta igång. Ville att Fredrik skulle stanna här ifall det skulle bli så men allt avtog såklart och han åkte hem nyss.

Holger börjar hamna på bättre och bättre värden nu och vi lär oss mer och mer.
Imorgon ska hans pappa sova här så jag kommer måsta åka hem.
Ska få några nätter med Towa hade jag tänkt för det behövs verkligen nu.

Har reagerat så starkt på en sak idag.
Vi kommer ju måsta hålla bestämda mattider och diet, speciellt nu i början innan vi lär oss hantera detta ordentligt. Holger har fått en mat-lista av dietisten som vi ska följa och det som är så bra med detta är att vi kan gå ner och oftast köpa samma mat på fiket och ta med upp för att äta med honom.
Min tanke är att det kommer bli likadant hemma, alla äter samma nyttiga mat. Vi kommer alla må bättre av det och Holger slipper känna sig utanför eller särbehandlad. Vi kan ju inte äta efterrätter och pannkaka om han inte bör göra det. Han kan inte sitta med en morot om vi äter lördagsgodis en hel kväll.
Om man är hos en 9 åring som nyss insjuknat i diabetes på sjukhuset, tar man då med fika som inte han kan äta, köper med wienerbröd och dricka till andra på rummet så han ska måsta se och bli ledsen över att inte själv kunna smaka?
Vi ska ju alla vänja oss av med det söta så varför inte börja nu?
Nåväl, min reaktion var så stark och jag har så mycket som jag skulle behöva skrika ut så det kanske är bra om jag sover hemma en natt. Har inte fått släppt ut all frustration, ilska och sorg ännu så det börjar rinna över.
Klart att han måste lära sig att motstå och att han kommer bli utsatt för frestelser men han ska fan inte behöva bli det så tidigt tycker jag. Innan han ens vant sig vid tanken själv.
Vi ska tillsammans se detta som en möjlighet att leva sundare, inte leta efter undantag och kryphål för att kunna "fuska". Inte heller se Holgers diet som enbart hans. Vi lever med sjukdomen tillsammans och det behöver han få känna.
Han är inte ensam i detta!!

....eller, i alla fall inte för oss.
Mina vänner fick dock tillökning.
Grattis till lill-killen som kom till världen idag!!

Jag har kännt av lite smått till och från men inget ihållande.

Detta kopierade jag nu från familjeliv:

Uträkning utgår från dagens datum: Tis 9 mar 2010.
Din graviditet startade Ons 3 jun 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Ons 17 jun 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). [Läs mer här]
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till beräknad förlossning.

-----------------------------------------------

Blir kvar här hos Holger inatt med.
Känns tryggare både för honom och mig.

Han är fortfarande väldigt låg hela tiden så nu har dom sänkt lantusen betydligt. Hela föregående natt var han uppe och åt Dextrosol. Hoppas denna natt blir lugnare.

Fredrik tog kort på mig och magen idag......dagen då knytet skulle tittat ut.

Men jisses......jag ser mig inte själv som så stor!!!


Jajja, den kommer väl ut när den vill.

Här är några bilder på min tappre kille!
 i lekrummet
Insulin-penna

Jo då, det fungerar det med.
Vi körde en halvtimma nu, jag och Holger och det gick bra.
Idag har vi fått träffa dietisten och har fått ett möte med henne i em. Läkarna kom förbi och hälsade också. Ev. ska vi få sänka dygnsdosen för han bli för låg rätt ofta nu.
Inatt då vi skulle somna så kände han det igen och då blev det ju dextrosol och lite fika innan vi kunde somna. Han har varit lite trött nu på fm men det börjar ge med sig nu.

Idag ska Fredrik jobba, jag saknar honom något fruktansvärt redan!!!
Tror jag ska låtsas få lite värkar så han måste komma in....
Imorgon går vår bäbistid ut.
Det har kommit i skymundan helt nu p.g.a. detta.
Önskar mig någon dag till på denna våning bara så jag hinner bli lite lugnare i detta innan det är dags.
Vill finnas här så mycket jag kan nu för jag vet ju att jag inte kommer kunna sova här med Holger så många nätter till utan då måste hans pappa ta vid resten av tiden.
Stackars lilla Towisen kommer helt i skuggan nu. Tur att momma och moffa skämmer bort henne. Hoppas hinna få ha henne lite själv innan det är dags också. Märks på henne att hon är frustrerad och irriterad på mig ibland då hon är här och att man inte får kramas som man vill riktigt.
Det sista jag vill i allt detta är att någon ska känna sig bortglömd och förbisedd.

Nu väntar möte.

Vilken chock!
Jag har varit helt avtrubbad....och detta som går så bra egentligen!
Ska försöka återge de senaste dagarna någorlunda.

Vi åkte in till stan i torsdags kväll för att hälsa på kusinen och handla det sista till bäbisen.
Tidigare på dagen hade jag varit till barnmorskan och frågade då i förbifarten om Holgers nya beteende, äta lite och dricka mycket samt då måsta kliva upp och kissa på kvällarna. Allt detta har han ju gjort innan men det var något med just detta som ändå kändes fel.
Kissandet kanske inte var för att få stanna uppe längre. Att han bara drack istället för att äta kanske inte berodde på tillfälligt ont i magen eller en ny nyck om att han behövde gå ner i vikt.
Barnmorskan som själv har två barn med diabetes tyckte att vi skulle komma dit nästa morgon för att kolla blodsockret i alla fall. 
På vägen hem från stan på kvällen pratade vi om allt detta och Fredrik ville att vi skulle stanna till på dagis för att kolla lite snabbt bara på den utrustningen som finns där.
Han och Holger gick in och jag väntade i bilen, det tog en väldans tid.
Då dom väl kom tillbaka så var klockan nästan 10 och Towa hade somnat i bilen.
Det hade dykt upp ett felmeddelande på maskinen som vi inte alls förstod.
H1 stog det.
Man känner sig så dum nu i efterhand över detta!!!! Stog ju såklart HI och berodde på att blodsockret var för högt för att ens kunna mätas! Fösta gången fick de upp ett värde på 32.2 men det slogs bort av den anledningen att det omöjligt kunde vara så högt....trodde vi....
Förstår inte nu hur vi inte kunde ringa 1177 och kolla upp detta eller att vi testade på oss själva för att jämföra...eller helt enkelt bara åkte in. Det är lätt att vara efterklok....
Men vi konstaterade då att vi skulle bara hem, sova några timmar för att sedan åka ner på hälsocentralen direkt för att kolla. Jag hade ju pratat med dom och fått tid för detta.
Barnen somnade med en gång och vi tog ett bad. Pratade om allt detta och målade upp en massa .....eller jag oroade mig och Fredrik lugnade.
På morgonen åkte Fredrik på fritids och jobbade, jag steg upp med barnen och gav dom frukost. Towa åt bra men Holger var mest törstig, fick i sig lite fil bara.
Det var fruktansvärt kallt men jag tog bilen ändå för att kunna skjutsa han på skolan. Towa som är ledig på fredagarna ville titta lite på TV och jag gick med på det, vi skulle ju bara ta ett snabbt prov och sen kunde Holger gå på skolan och jag åka hem.
Väl där nere så fick han lämna ett urinprov och direkt in för att sticka i fingret.
Vi väntade på svaret.
Holger fick frågan om han skulle gå på skolan sen och svarade ja.
Sen kom det.... Nej, ni måste åka in med en gång, jag ringer in på barn så ni ska inte gå genom akuten.
Jag bröt ihop totalt!!!
Messade Fredrik för jag kunde helt enkelt inte prata då. Kramades med Holger och ville såklart inte visa honom att jag var ledsen men det var bara att glömma. Jag pratade possitivt men grät konstant. Tror ju inte det är fel att visa känslor egentligen såklart och det propsar jag ofta på: Det är skönt att gråta! Ville bara inte att han skulle känna samma hopplöshet och fruktan som jag gjorde. 
Dom sa åt oss att åka hem och packa ihop lite kläder och förbereda oss på några veckors sjukhusvistelse.
Fredrik kom ner till oss med en gång och följde med oss hem, sa bara till de på skolan att han inte skulle vara där den dagen. Jag ringde pappa och fick ur mig vad som hänt och frågade om Towa fick vara där.
Vi åkte upp med henne och sen ringde jag Holgers pappa och förklarade läget. Han skulle ut på jobb men skulle komma in så fort han kunde.
I bilen på väg in haglade det possitivitet.
Vi vände och vred på allt och Fredrik förklarade så gott han kunde om sjukdomen och försökte hålla oss glada och lugna.
Väl inne på barn så tog dom emot oss direkt in på ett rum. Där kollade vi blodsocker och fick med en gång träffa läkare och sätta kanyler för kommande dropp och tester. 9 rör blod tog dom där.
Vi fick tid till att gå och äta lunch tillsammans då rummet här uppe på avdelningen inte var klart men sen åkte vi direkt upp hit. Holgers pappa och moster kom efter några timmar och Holger fick middag.
Efter det gick jag, Fredrik och syrran ut och åt lite, jag var helt slut! En hel dag av gråt och försök att hålla tillbaka allt var riktigt jobbigt. Magen höll sig rätt lugn dock så jag slapp oroa mig för det. Tankarna bara snurrade konstant. Holger hade gång på gång under dagen upprepat: Det här känns som en dröm, det är helt enkelt inte jag. Mess och mail bara flöt in. Alla är så omtänksamma och snälla!!

Dom fortsatte ta blodsockret varje timma och justerade droppet efter det. 
De andra åkte hem och Holger fick kvällsfika varpå vi gick och la oss.
Klockan på rummet tickade högt......dom kom in varje timma......vi låg och pratade. Så förflöt natten. 
Halv 8 gjorde vi oss iordning och klev upp, åt frukost och klädde på oss.
Nästa dag kom med en massa besök! Vi var så trötta men det var skönt med andra som pratade och funderade och höll humöret uppe.
Mormor Omma syster Fredrik Jan pappa farmor farfar moster Bittan Marita Matilda.
Jag och Holger var jätte-trötta!
På kvällen kunde vi koppla lös droppsällningen men kanylerna fick sitta kvar. Holger fick prova insulinpennan efter att dom satt en kanyl i magen för det. Allt gick jättebra!
Han frågar och konstaterar och drar slutsatser helt själv.
Då alla väl åkt hem så duschade jag och Holger tvättade sig, sen blev det sängen.
Han låg med sitt nya Nintendo DS ett tag men det blev inte länge.
Spelet hade vi pratat om att kpa länge och Holger hade egna pengar för det men vi hann helt enkelt inte med det innan vi åkte in. En ny cykel står på önskelistan också och vi valde att prioritera den istället. Nu då det blev som det blev och lite förströelse annat än att titta på film och surra och spela spel med mamsen behövdes så köpte Fredrik ett och Holger svarade med: Vi ska göra upp sen!
Han har sagt så mycket roligt till sköterskor och läkare också. Han diskuterar med dom och ger order.

"Håll inte på å fiffla sådär", då dom skulle sätta kanylen.
Till en som var varm om händerna:" Du är inte som andra du!"
Till en som fick lov att hämta en annan sköterska då hon inte fann på ådern på handryggen: " Hon har säkert mer utbildning än dig!"
Samma tjej fick han igår till att ställa sig och koka varm choklad till kvällsfika med kakao och specialsocker eftersom det var lördag.

Dom är så imponerade av honom här!
Han kan redan så mycket och är så intresserad.
Han är tapper och trevlig trots att dom efter 3 timmars letande av ådror inte lyckas träffa på någon.
Possitiviteten och livsglädjen bara lyser!!
Jag är så stolt och glad över att han är just han och att han är min son!!

Inatt fick vi sova nästan hel ostört.
2 gånger kom dom in och kollade sockret. Tror inte ens vi reagerade andra gången.
Vaknade helt utvilade innan kl 8.
Har nu ätit både frukost och lunch med sockertest och insulin inkluderat.
Han har spelat pingis med Fredrik och det sänkte sockernivån betydligt.

Nu kände han för första gången och kunde identifiera sitt låga blocksocker, testade och tog sedan 2 dextrosol.

Vi ska nu passa på att gå ut en sväng, jag och Fredrik, eftersom Holgers pappa har kommit hit. Får se om vi får med oss Towa. Jag behöver lite luft känner jag!

Nu ligger vi inlagda...inte för att föda barn utan för att sonen har blivit diagnostiserad med diabetes.
Fruktansvärt tråkigt!
Vi har haft en jättejobbig dag!
Ca 2 veckor kommer vi bli här och chansen att vi kommer få barn under den tiden är stor.
BB ligger på våningen under så det är ju nära men nu vill jag ju bara koncentrera mig på detta och finnas här för Holger.
Endast en förälder får sova över och jag kommer ligga här med honom nu medans jag kan och det är "min vecka" med barnen. Finns en fåtölj att använda på rummet också men den kan jag inte ligga i i detta tillstånd.

Nu har han fått dropp med insulin och vi ska kommande veckor lära oss att hantera detta och justera alla värden med hjälp av insulin så han mår bra.

Vilken vanmakt man känner!!!
Önskar det fanns något man kunde göra för att sudda ut detta!!!

Vilken underbar människa detta är!!




Idag blir det en lugn dag.
Har donat lite nu på morgonen men nu blir det stickning och soffan.
Läsa tidningen kanske man ska slå till på också.
Har lust att nät-shoppa.....
Möjligheten finns men det vore ju bra att ha kvar en del till kommande månader då jag ska vara hemma.
Måste locka mig själv med nåt annat så jag låter bli.......*drömmer om en kommande solsemester*

Vecka 40: 3 mar - 9 mar 2010

Ringde just försäkringskassan för att ordna upp mitt strul och få svar på lite frågor.
Var ca 20 minuters väntetid men då knappade man bara in sitt telefonnummer så ringer dom upp. Smidigt!

Hade lite svårt att få iväg dottern på skolan idag.
Hon hade ont i magen och något i halsen som inte gick att svälja ner. Sen kröp det fram att hon ville ju vara hemma med mig och "lillasyster".
Otrolig tur att barnen fick en mössa var av momma igår som hon stickat.
Så fort jag nämnde den så var hon snabbt på med kläderna för att gå på skolan och visa upp den.

Idag ska jag komma ihåg att ringa fotvårdaren och att skicka in moderskapsintyget.
Ska sätta om en del blommor också om andan faller på.
Prio 1 nu är att sticka klart min skapelse och sy i knapparna vilket inte bör ta mer än en timma.