Uppladdning
Försöker att inte komma ihåg smärtan och paniken bitvis utan bara det bra och häftiga.
Men så har man underhållning från en våning ned. Det hörs trots att man stänger fönstret hur ont det gör att föda barn.
Idag har jag haft en aning kraftigade förvärkar och vi antog att det kanske ev. skulle sätta igång. Ville att Fredrik skulle stanna här ifall det skulle bli så men allt avtog såklart och han åkte hem nyss.
Holger börjar hamna på bättre och bättre värden nu och vi lär oss mer och mer.
Imorgon ska hans pappa sova här så jag kommer måsta åka hem.
Ska få några nätter med Towa hade jag tänkt för det behövs verkligen nu.
Har reagerat så starkt på en sak idag.
Vi kommer ju måsta hålla bestämda mattider och diet, speciellt nu i början innan vi lär oss hantera detta ordentligt. Holger har fått en mat-lista av dietisten som vi ska följa och det som är så bra med detta är att vi kan gå ner och oftast köpa samma mat på fiket och ta med upp för att äta med honom.
Min tanke är att det kommer bli likadant hemma, alla äter samma nyttiga mat. Vi kommer alla må bättre av det och Holger slipper känna sig utanför eller särbehandlad. Vi kan ju inte äta efterrätter och pannkaka om han inte bör göra det. Han kan inte sitta med en morot om vi äter lördagsgodis en hel kväll.
Om man är hos en 9 åring som nyss insjuknat i diabetes på sjukhuset, tar man då med fika som inte han kan äta, köper med wienerbröd och dricka till andra på rummet så han ska måsta se och bli ledsen över att inte själv kunna smaka?
Vi ska ju alla vänja oss av med det söta så varför inte börja nu?
Nåväl, min reaktion var så stark och jag har så mycket som jag skulle behöva skrika ut så det kanske är bra om jag sover hemma en natt. Har inte fått släppt ut all frustration, ilska och sorg ännu så det börjar rinna över.
Klart att han måste lära sig att motstå och att han kommer bli utsatt för frestelser men han ska fan inte behöva bli det så tidigt tycker jag. Innan han ens vant sig vid tanken själv.
Vi ska tillsammans se detta som en möjlighet att leva sundare, inte leta efter undantag och kryphål för att kunna "fuska". Inte heller se Holgers diet som enbart hans. Vi lever med sjukdomen tillsammans och det behöver han få känna.
Han är inte ensam i detta!!
Jag kan förstå din frustration!! Och du har fullkomligt rätt! Det är lättare om man får diagnosen som nyfödd, då har man ju aldrig vant sig vid detta söta & sen måste ju alla förstå att man kan faktiskt inte äta "förbjudet" runtomkring honom när han inte får!! En sak som jag dessutom tycker är att allt för mycket i smahället kretsar kring mat & fika... Jag har självvalt att äta LCHF kost då jag håller migränen stången med den kosten och "fikar" då väldigt sällan men ska man träffas några så bullas det upp en massa fika... detta blev lite väl långt, men iaf
Sköt om dej Och de dina! Kramen
Ja, nu är det itnte långt kvar, hoppas jag! Men jag kommer säkert också gå över tiden... Ja,vem vet, vi kanske ligger där samtidigt!:) Men jag hoppas att din lilla snart kommer ut!:)
Kramar
fy vad jobbigt... vissa människor tänker verkligen sig inte för :( förstår att du håller på att koka över, ut i stugunskogen och skrik och gråt av dig vetja, så skönt efteråt!! mååånga kramar
lillen kommer snart, och du vet ju redan att det gör ont, men även att smärtan bara försvinner så fort det är klart, och det är ju det som är det fina.
Vad det gäller din frustration så förstår jag dej fullkomligt, när man själv vill göra allt och det som är bäst för barnet och så kommer det några som inte ens tänker längre än till sej själv.
Tack och lov har du en sån enormt klok pojke så han kommer att fixa det där själv, och veta exakt vad han kommer att kunna äta och inte. När han sen kommer i tonåren så vet han hur han ska göra när han ska äta nåt extra eller ta extra insulin osv, så han kommer inte att bry sej om nån annan.
Sen tror jag han växer med uppgiften och kommer att lära de "egocentriska" människorna. .
Kramar på er och skrik ut din frustration
Jag märkte av din frustration väldigt starkt och förstår att det är fruktansvärt jobbigt att uppleva detta och hoppas,hoppas verkligen att det löser sig!!
Kram vännen och lycka till, för nu är det inte långt kvar ;-) !!
JÄTTESTORT GRATTIS TILL SÖTA LILLA STORA SONEN...
mormor Agneta har sänt bild redan, vad mycket hår han har...det blir att köpa hårsnoddar.
Må så gott och njut.
Kram Lena och Roger
Vet du, det kommer att gå så bra med diabeteskosten, det finns så mycket man kan äta och det är ju det som man ska fokusera på. Men blanda inte ihop din känsla av förlust av godis med hans möjligheter till nya val av "godis". Han är ung och formbar och inte ensam i världen med detta. Att tycka synd om, är ingen bra metod, gläds åt alla möjligheter i stället. Då blir frustrationen mindre.
Ni kommer ju dessutom hela familjen att må bättre, det är ju en enorm bonus, som tilldelas er. Så vill jag se det. Bra att ni får stöd i början, alla omställningar tar ju tid. Kram kram
