gryyynet

Vilken chock!
Jag har varit helt avtrubbad....och detta som går så bra egentligen!
Ska försöka återge de senaste dagarna någorlunda.

Vi åkte in till stan i torsdags kväll för att hälsa på kusinen och handla det sista till bäbisen.
Tidigare på dagen hade jag varit till barnmorskan och frågade då i förbifarten om Holgers nya beteende, äta lite och dricka mycket samt då måsta kliva upp och kissa på kvällarna. Allt detta har han ju gjort innan men det var något med just detta som ändå kändes fel.
Kissandet kanske inte var för att få stanna uppe längre. Att han bara drack istället för att äta kanske inte berodde på tillfälligt ont i magen eller en ny nyck om att han behövde gå ner i vikt.
Barnmorskan som själv har två barn med diabetes tyckte att vi skulle komma dit nästa morgon för att kolla blodsockret i alla fall. 
På vägen hem från stan på kvällen pratade vi om allt detta och Fredrik ville att vi skulle stanna till på dagis för att kolla lite snabbt bara på den utrustningen som finns där.
Han och Holger gick in och jag väntade i bilen, det tog en väldans tid.
Då dom väl kom tillbaka så var klockan nästan 10 och Towa hade somnat i bilen.
Det hade dykt upp ett felmeddelande på maskinen som vi inte alls förstod.
H1 stog det.
Man känner sig så dum nu i efterhand över detta!!!! Stog ju såklart HI och berodde på att blodsockret var för högt för att ens kunna mätas! Fösta gången fick de upp ett värde på 32.2 men det slogs bort av den anledningen att det omöjligt kunde vara så högt....trodde vi....
Förstår inte nu hur vi inte kunde ringa 1177 och kolla upp detta eller att vi testade på oss själva för att jämföra...eller helt enkelt bara åkte in. Det är lätt att vara efterklok....
Men vi konstaterade då att vi skulle bara hem, sova några timmar för att sedan åka ner på hälsocentralen direkt för att kolla. Jag hade ju pratat med dom och fått tid för detta.
Barnen somnade med en gång och vi tog ett bad. Pratade om allt detta och målade upp en massa .....eller jag oroade mig och Fredrik lugnade.
På morgonen åkte Fredrik på fritids och jobbade, jag steg upp med barnen och gav dom frukost. Towa åt bra men Holger var mest törstig, fick i sig lite fil bara.
Det var fruktansvärt kallt men jag tog bilen ändå för att kunna skjutsa han på skolan. Towa som är ledig på fredagarna ville titta lite på TV och jag gick med på det, vi skulle ju bara ta ett snabbt prov och sen kunde Holger gå på skolan och jag åka hem.
Väl där nere så fick han lämna ett urinprov och direkt in för att sticka i fingret.
Vi väntade på svaret.
Holger fick frågan om han skulle gå på skolan sen och svarade ja.
Sen kom det.... Nej, ni måste åka in med en gång, jag ringer in på barn så ni ska inte gå genom akuten.
Jag bröt ihop totalt!!!
Messade Fredrik för jag kunde helt enkelt inte prata då. Kramades med Holger och ville såklart inte visa honom att jag var ledsen men det var bara att glömma. Jag pratade possitivt men grät konstant. Tror ju inte det är fel att visa känslor egentligen såklart och det propsar jag ofta på: Det är skönt att gråta! Ville bara inte att han skulle känna samma hopplöshet och fruktan som jag gjorde. 
Dom sa åt oss att åka hem och packa ihop lite kläder och förbereda oss på några veckors sjukhusvistelse.
Fredrik kom ner till oss med en gång och följde med oss hem, sa bara till de på skolan att han inte skulle vara där den dagen. Jag ringde pappa och fick ur mig vad som hänt och frågade om Towa fick vara där.
Vi åkte upp med henne och sen ringde jag Holgers pappa och förklarade läget. Han skulle ut på jobb men skulle komma in så fort han kunde.
I bilen på väg in haglade det possitivitet.
Vi vände och vred på allt och Fredrik förklarade så gott han kunde om sjukdomen och försökte hålla oss glada och lugna.
Väl inne på barn så tog dom emot oss direkt in på ett rum. Där kollade vi blodsocker och fick med en gång träffa läkare och sätta kanyler för kommande dropp och tester. 9 rör blod tog dom där.
Vi fick tid till att gå och äta lunch tillsammans då rummet här uppe på avdelningen inte var klart men sen åkte vi direkt upp hit. Holgers pappa och moster kom efter några timmar och Holger fick middag.
Efter det gick jag, Fredrik och syrran ut och åt lite, jag var helt slut! En hel dag av gråt och försök att hålla tillbaka allt var riktigt jobbigt. Magen höll sig rätt lugn dock så jag slapp oroa mig för det. Tankarna bara snurrade konstant. Holger hade gång på gång under dagen upprepat: Det här känns som en dröm, det är helt enkelt inte jag. Mess och mail bara flöt in. Alla är så omtänksamma och snälla!!

Dom fortsatte ta blodsockret varje timma och justerade droppet efter det. 
De andra åkte hem och Holger fick kvällsfika varpå vi gick och la oss.
Klockan på rummet tickade högt......dom kom in varje timma......vi låg och pratade. Så förflöt natten. 
Halv 8 gjorde vi oss iordning och klev upp, åt frukost och klädde på oss.
Nästa dag kom med en massa besök! Vi var så trötta men det var skönt med andra som pratade och funderade och höll humöret uppe.
Mormor Omma syster Fredrik Jan pappa farmor farfar moster Bittan Marita Matilda.
Jag och Holger var jätte-trötta!
På kvällen kunde vi koppla lös droppsällningen men kanylerna fick sitta kvar. Holger fick prova insulinpennan efter att dom satt en kanyl i magen för det. Allt gick jättebra!
Han frågar och konstaterar och drar slutsatser helt själv.
Då alla väl åkt hem så duschade jag och Holger tvättade sig, sen blev det sängen.
Han låg med sitt nya Nintendo DS ett tag men det blev inte länge.
Spelet hade vi pratat om att kpa länge och Holger hade egna pengar för det men vi hann helt enkelt inte med det innan vi åkte in. En ny cykel står på önskelistan också och vi valde att prioritera den istället. Nu då det blev som det blev och lite förströelse annat än att titta på film och surra och spela spel med mamsen behövdes så köpte Fredrik ett och Holger svarade med: Vi ska göra upp sen!
Han har sagt så mycket roligt till sköterskor och läkare också. Han diskuterar med dom och ger order.

"Håll inte på å fiffla sådär", då dom skulle sätta kanylen.
Till en som var varm om händerna:" Du är inte som andra du!"
Till en som fick lov att hämta en annan sköterska då hon inte fann på ådern på handryggen: " Hon har säkert mer utbildning än dig!"
Samma tjej fick han igår till att ställa sig och koka varm choklad till kvällsfika med kakao och specialsocker eftersom det var lördag.

Dom är så imponerade av honom här!
Han kan redan så mycket och är så intresserad.
Han är tapper och trevlig trots att dom efter 3 timmars letande av ådror inte lyckas träffa på någon.
Possitiviteten och livsglädjen bara lyser!!
Jag är så stolt och glad över att han är just han och att han är min son!!

Inatt fick vi sova nästan hel ostört.
2 gånger kom dom in och kollade sockret. Tror inte ens vi reagerade andra gången.
Vaknade helt utvilade innan kl 8.
Har nu ätit både frukost och lunch med sockertest och insulin inkluderat.
Han har spelat pingis med Fredrik och det sänkte sockernivån betydligt.

Nu kände han för första gången och kunde identifiera sitt låga blocksocker, testade och tog sedan 2 dextrosol.

Vi ska nu passa på att gå ut en sväng, jag och Fredrik, eftersom Holgers pappa har kommit hit. Får se om vi får med oss Towa. Jag behöver lite luft känner jag!