Vårsolen är äntligen här!
Hela lördagen och söndagen ute i solen.
Underbart härligt!
Vi åkte till husbåten, skottade av däcket, tog ut alla stolar, grillade och bara njöt. 
Towa fick till sin stora glädje tolka efter den fullpackade skoterkälken. 
En över 2 meter hög snögubbe finns nu att beskåda vid Mörtsjöns strand.
Gott fika till lunch gjorde glada barn. 
Fredagen var dock inte loka avslappnad och mysig.
Det var dags för begravning.
Vi valde att ha den i stillhet.
I god tid innan åkte jag och mina syskon ner för att förbereda oss inför de musikstycken vi valt att framföra.
Att gå in i kyrkan, vet vad som komma skulle, utan att ha en aning om hur man skulle reagera.....usch!
Trumpet-stycket tog tid att ta sig igenom. Har aldrig spelat innan med tårar konstant rinnande nedför kinderna.
Sången provade vi flertalet gånger och konstaterade tillslut att det fick bli som det blir.
Texten knåpade jag ihop varav en del av den användes i tidningen. Musken stod min bror för.
Direkt efter klockringningen skulle vi börja.
Uppifrån läktaren stod jag på svajande ben och försökte tänka glada tankar. Min brorsons roliga kommentarer och episoden då jag tolkade efter min bror för 3 veckor sedan for genom mitt huvud under framförandet. Men det fungerade. Vi tog oss igenom sången.
Gick ner och anslöt oss till de övriga.
Efter griftetalet framförde jag ett stycke på trumpet.
Det gick inte lika bra dock. Jag tog mig igenom och spelade rätt ok men fy vad jobbigt det var!!
Resten av begravningen minns jag som i dimma.
Otroligt vackert, otroligt jobbigt, många, många tårar men lugnt och fint. 
Handblommorna valde vi att sätta i en hjärtformad oasis, vilket blev underbart vackert.
Stenen som morfar fick av mig i december valde jag att behålla hemma.
Då han ska ligga i minneslund så känns det bra att ha en plats hemma där den får vila tillsammans med ett ljus och ett foto. Just nu håller den mig sällskap om nätterna i mina händer. 
Så rofyllt du somnat
Nu strängarna tystnat
På lätta vingar du steg
I hjärtat du stannar
Med sinnet som strålar
Av godhet i överflöd
Saknaden värker
Tanken den stärker
Ditt minne i evighet
En stjärna klar
Som du underbar
Lyser på himlen en strimma av hopp
En stråle ljus
I vindens sus
Värmer vid tanken på dig
Din hand i min
En puss på din kind
Så rofyllt du somnade in
I minnet så vackert
Du kämpade tappert
Min älskade moffa, min.
Text: Lina Johansson
Musik: Erik Johansson
Hej! måste ge mig till känna, man kan ju inte smyga omkring hur som helst! Snubblade in här via, Johannas blogg, Fin blogg du har! //Sissi
Vackert skrivet i en svår stund. Vet inte hur många tårar som runnit för mina fina mor- och farföräldrar. Trösten är väl att man fått dela en stor del av livet med dessa underbara människor. Den trygghet de stått för kommer jag alltid sakna men ändå bära med mig. Kram från mig!
vilken fin låt.. och jag kan tänka mig att det var väldigt svårt att framföra den.. men säkert var det jättefint.. och du är så duktig att spela trumpet du lina.. jag kommer alltid komma ihåg när du spelade på pappas begravning.. det sitter inom själen.. väldigt vackert var det..:)
hoppas att allt är bra..
krama
hård kram
Åh gumman va fint. Kramar i massor
