Egoistiska?
En fundering har slagit mig.
Hur går tankegångarna hos de som anser sig ha rätten till att styra andra människor.
De som snäser av, ignorerar, manipullerar eller försöker styra andra genom att förnedra dessa för attupphöja sig själva.
Finns det människor som anser att de får ut något av att genom att använda sig av andras känslor få sitt ego att må bättre?
Att försöka få sina medmänniskor att göra som man vill genom att spela på deras samvete är för mig en gåta.
Hur kommer det sig att man anser sig ha rätten till det?
Att slå sig fram med armbågarna för sin egen vinnings skull och under vägen få flertalet att känna sig osklyldigt påhoppade, inkompetenta eller rent av helt värdelösa. Vad vinner man på det?
Är det kanske rentav så man ska vara för att komma någonstans i livet? För min egen del skulle jag inte kunna leva med den känslan. Att ha det som ett konstant beteende.
Att jag sårat en av människorna i mitt liv beror helt enkelt på att jag då inte visste bättre. Att jag inte orkade fullfölja mitt åtagande p.g.a. min egen psykiska hälsa.
Är detta en mognadsfråga eller beror det helt enkelt på att dessa människor mår så fruktansvärt dåligt att dom gör allt för att kunna hålla sig själva över ytan och inte ser vilka konsekvenser det får? Vill dessa människor behandlas likadant tillbaka, är det det enda beteende som de förstår? Vart ligger medkänslan hos dessa och varöfr förstår de ej vad som händer hos sona "offer"? Eller gör de det?
Är detta ett helt naturligt handlande så det är jag som tänker fel?
Hur går tankegångarna hos de som anser sig ha rätten till att styra andra människor.
De som snäser av, ignorerar, manipullerar eller försöker styra andra genom att förnedra dessa för attupphöja sig själva.
Finns det människor som anser att de får ut något av att genom att använda sig av andras känslor få sitt ego att må bättre?
Att försöka få sina medmänniskor att göra som man vill genom att spela på deras samvete är för mig en gåta.
Hur kommer det sig att man anser sig ha rätten till det?
Att slå sig fram med armbågarna för sin egen vinnings skull och under vägen få flertalet att känna sig osklyldigt påhoppade, inkompetenta eller rent av helt värdelösa. Vad vinner man på det?
Är det kanske rentav så man ska vara för att komma någonstans i livet? För min egen del skulle jag inte kunna leva med den känslan. Att ha det som ett konstant beteende.
Att jag sårat en av människorna i mitt liv beror helt enkelt på att jag då inte visste bättre. Att jag inte orkade fullfölja mitt åtagande p.g.a. min egen psykiska hälsa.
Är detta en mognadsfråga eller beror det helt enkelt på att dessa människor mår så fruktansvärt dåligt att dom gör allt för att kunna hålla sig själva över ytan och inte ser vilka konsekvenser det får? Vill dessa människor behandlas likadant tillbaka, är det det enda beteende som de förstår? Vart ligger medkänslan hos dessa och varöfr förstår de ej vad som händer hos sona "offer"? Eller gör de det?
Är detta ett helt naturligt handlande så det är jag som tänker fel?
Kommentarer
Postat av: Marie G
Du har ett väldigt gott hjärta, så är det bara. Var rädd om det! *krama*
Postat av: Sara
Så länge man anstränger sig för att hitta fel hos andra behöver man inte betrakta sig själv och sina brister... Tack, jag vet att det finns människor som är oerhört duktiga på att se allt dåligt andra gör och gång på gång påpeka detta. Jag och Liam skickar kramar till dig!
Trackback
