2011-09-22
Tänk!! Världens finaste Milo har kommit till oss!
Imorgon är det två veckor sedan den underbaraste dagen på länge inträffade.
Vi lämnade en överlycklig Ebbe hos farmor och farfar kvällen innan.
07:10 lämnade vi Stugun morgonen efter och åkte in mot stan. Vi hade fått tid på förlossningen kl 08:00 för igångsättning om allt såg bra ut. Dom satte oss på övervakning med en gång och kollade hjärtljud. Vi fick frågan efter ett konstaterande om att jag inte var helt mogen att sättas igång och att det kunde bli svårstartat om vi verkligen ville ha barn idag eller om vi skulle vänta..... Som tur var så fick vi en dos gel kl 10:00 och ett förlossningsrum. Alla BB-rum var upptagna. Jag fick ligga ner i två timmar och värkarna kom igång med detsamma. Vi var så rädda att de skulle avta vilket är rätt vanligt så vi promenerade och höll tummarna. Dom väntade på att huvudet skulle sjunka ner ytterligare så att hinnorna skulle kunna tas utan risk för att klämma navelsträngen. Vi väntade och väntade.....
Jag fick ta ett varmt bad och där låg vi i säkert närmare två timmar. Dom ville se så inte värkarna avtog, viket dom trodde de skulle göra. Då det var max 2 minuter mellan 1.15 minuter långa värkar och vi fick problem att baxa mig ur badet så tog dom nya kurvor och jag fick lite lustgas. Varje värk kändes som en lättnad och välkomnades hjärtligt då vi absolut inte ville avvakta någon dag till och prova igen.
Dom kollade om huvudet hade kommit ner ytterligare men det var snarare tvärt om!! Han gömde sig den busen!
Vid det laget var jag helt öppen och sa livrädd till Fredrik att dom får då fasen inte skicka hem oss nu om dom inte kan ta hinnorna!! Han skrattade gott.....jag var ju helt öppen! Vi tog beslutet om epidural då det ev. skulle bli en lång väntan till, den tog dessvärre snett och fick göras om och hann inte verka länge alls men jag hann ringa mamma och prata lite. Klockan var då 20:51.
Överläkaren kom in och hjälpte barnmorskan att trycka på min mage för att tvinga ner barnet så hinnorna skulle kunna tas. Klockan 21:10 ville hon sätta en elektrod på barnets huvud och bara rispa lite så det skulle sippra vatten lite lätt men det var så spännt då så allt brast och en 6-7 minuters lång värk följde då jag fick erkänna att jag absolut inte hade någon koll på vad som hände. Ingen var klar och beredd så jag försökte andas igenom allt men trycket var enormt!! En halv minuts vila följde och alla var klara så jag skulle få krysta. Fredrik satte sig tillrätta och förberedde sig på att det verkliga jobbet skulle börja.......Krystvärken kom, jag hann krysta i 10-15 sekunder och sen kom lille Milo ut! 21:20 låg han på mitt bröst och tårarna rann på både mor och far.
Han var pigg och arg men lätt medtagen efter den supersnabba passagen. Så liten och fin!! Full av fosterfett vilket inget av hans syskon haft. 3580 g och 53 lång. Två veckor och en dag för tidigt kom han ut helt perfekt!!!
En timma efter han tittat ut så låg han vid bröstet och där har han mer eller mindre spenderat all tid sedan dess. Vi åkte hem redan dagen efter då alla kontroller var klara och vi fick klartecken. 30 timmar allt som allt från att vi kom in blev det på sjukhuset. Tyckte vi tillbringade nog med tid där vid Ebbes förlossning!!
Amningen fungerar otroligt bra och nu inväntar vi hembesök av BVC om en timma för att kolla så han går upp som han ska.
Tänkte lägga in lite bilder och berätta mer om hemkomst och reaktioner från storasyskon senare.
Lille goe Milo!!!!!! Vilken lycka!!!
Imorgon är det två veckor sedan den underbaraste dagen på länge inträffade.
Vi lämnade en överlycklig Ebbe hos farmor och farfar kvällen innan.
07:10 lämnade vi Stugun morgonen efter och åkte in mot stan. Vi hade fått tid på förlossningen kl 08:00 för igångsättning om allt såg bra ut. Dom satte oss på övervakning med en gång och kollade hjärtljud. Vi fick frågan efter ett konstaterande om att jag inte var helt mogen att sättas igång och att det kunde bli svårstartat om vi verkligen ville ha barn idag eller om vi skulle vänta..... Som tur var så fick vi en dos gel kl 10:00 och ett förlossningsrum. Alla BB-rum var upptagna. Jag fick ligga ner i två timmar och värkarna kom igång med detsamma. Vi var så rädda att de skulle avta vilket är rätt vanligt så vi promenerade och höll tummarna. Dom väntade på att huvudet skulle sjunka ner ytterligare så att hinnorna skulle kunna tas utan risk för att klämma navelsträngen. Vi väntade och väntade.....
Jag fick ta ett varmt bad och där låg vi i säkert närmare två timmar. Dom ville se så inte värkarna avtog, viket dom trodde de skulle göra. Då det var max 2 minuter mellan 1.15 minuter långa värkar och vi fick problem att baxa mig ur badet så tog dom nya kurvor och jag fick lite lustgas. Varje värk kändes som en lättnad och välkomnades hjärtligt då vi absolut inte ville avvakta någon dag till och prova igen.
Dom kollade om huvudet hade kommit ner ytterligare men det var snarare tvärt om!! Han gömde sig den busen!
Vid det laget var jag helt öppen och sa livrädd till Fredrik att dom får då fasen inte skicka hem oss nu om dom inte kan ta hinnorna!! Han skrattade gott.....jag var ju helt öppen! Vi tog beslutet om epidural då det ev. skulle bli en lång väntan till, den tog dessvärre snett och fick göras om och hann inte verka länge alls men jag hann ringa mamma och prata lite. Klockan var då 20:51.
Överläkaren kom in och hjälpte barnmorskan att trycka på min mage för att tvinga ner barnet så hinnorna skulle kunna tas. Klockan 21:10 ville hon sätta en elektrod på barnets huvud och bara rispa lite så det skulle sippra vatten lite lätt men det var så spännt då så allt brast och en 6-7 minuters lång värk följde då jag fick erkänna att jag absolut inte hade någon koll på vad som hände. Ingen var klar och beredd så jag försökte andas igenom allt men trycket var enormt!! En halv minuts vila följde och alla var klara så jag skulle få krysta. Fredrik satte sig tillrätta och förberedde sig på att det verkliga jobbet skulle börja.......Krystvärken kom, jag hann krysta i 10-15 sekunder och sen kom lille Milo ut! 21:20 låg han på mitt bröst och tårarna rann på både mor och far.
Han var pigg och arg men lätt medtagen efter den supersnabba passagen. Så liten och fin!! Full av fosterfett vilket inget av hans syskon haft. 3580 g och 53 lång. Två veckor och en dag för tidigt kom han ut helt perfekt!!!
En timma efter han tittat ut så låg han vid bröstet och där har han mer eller mindre spenderat all tid sedan dess. Vi åkte hem redan dagen efter då alla kontroller var klara och vi fick klartecken. 30 timmar allt som allt från att vi kom in blev det på sjukhuset. Tyckte vi tillbringade nog med tid där vid Ebbes förlossning!!
Amningen fungerar otroligt bra och nu inväntar vi hembesök av BVC om en timma för att kolla så han går upp som han ska.
Tänkte lägga in lite bilder och berätta mer om hemkomst och reaktioner från storasyskon senare.
Lille goe Milo!!!!!! Vilken lycka!!!
